Sista valsen
Då var det dags för den sista hela dagen före det i morgon är dags att inleda återresan till snö, kyla och mörker. Söndagen i San Francisco har det varit på bästa väderhumör med cirka 25 grader och solsken utan ett moln i sikte. TV-vädret rapporterade att den välkända dimman i området kring San Francisco bukten lättade redan kl 9 på morgonen vilket är ovanligt tidigt för årstiden.
Var ute skapligt tidigt idag. USA har förresten nu även de gått över till vintertid. Tog en frukost på samma ställe som i går och fortsatte sedan med lite flanerande med omväxlande shopping efterhand som butikerna öppnade portarna (vissa 10 andra 11). Hedvigs, Ingeborgs och Johns beställningar är förstås viktigast och någon har ju just fyllt år som säkert förväntar sej en fin present eller två.
Efter shoppingen tog vi en sista tur till Guitar Center på vägen ut ur stan. Passade även på att vandra runt i Pacific Heights, en lika dyr som mysig stadsdel (skulle inte tveka en millisekund på ett erbjudande att bo där inte).
När vi kände oss färdiga bar det iväg i riktning norrut via Golden Gate-bron och sen vidare genom Marin county (komun), där bland andra namnkunniga person Sean Penn har sin brevlåda, på en väg som passerar ett fantastiskt naturskönt landskap med böljande gräsbevuxna kullar med dungar av bl.a. eucalyptusträd, ekar och cypresser med sikte pål Santa Rosa nära 10 mil från San Francisco.
Santa Rosa, en hyggligt stor stad (cirka 160,000 invånare) med en typisk Kalifornisk småstadskaraktär. Väldigt utbredd med få hus över tre våningar och ett litet film-pitoreskt centrum man gärna glömmer sig kvar i en lite längre stund. Vi gjorde vårt bästa att inte åka därifrån.
Vid det här laget var vi rejält fikasugna (varken mat eller dryck sedan frukosten) så flanerandet som inleddes efter att ha parkerat undan bilen fokuserade på att hitta något trevligt kaffé. Tog inte särskilt länge förrän vi hade beställt kaffe med en varsin bit blandbärs-paj. Var så trevlig stämning att vi blev kvar en rejäl stund innan vi strosade vidare.
Tanken var att vi skulle ta en "snabb" tur runt centrum och därefter köra ut till kusten för att åka tillbaka mot San Francisco kustvägen (California Highway 1)...kanske hitta något nytt fik på vägen :). Blev inte så, under rundvandringen snubblade vi över en ny (för oss) shopping mall där Elisabeth nog var tvungen att se om hon inte kunde hitta det där schampot hon planerat att men inte ännu köpa. Blev inte kvar så länge men efter en snabb (faktiskt snabb) tur i den lokala Barnes & Noble (kedja av bokaffärer som återfinns i var och varannan stad och samhälle i USA) så började det mörkna så smått. Hade felbedömt tiden lite.
Tanken hade varit att vi skulle hinna ut till kusten och tillbaka med lite marginal innan det blev svart ute men eftersom USA bytt till vintertid under föregående natt så började det mörkna redan klockan kvart över sex istället för sju som vi tänkt det. Blev att ta samma väg tillbaka som vi kom. Men allt ser ju annorlunda ut i motsatt riktning motorvägen går ju som sagt genom ett område det inte precis gör ont i ögonen att titta på. Såg t.o.m. lite hjortar vid sidan av vägen (väldigt nära, så vi var glada att vi inte landade någon av dem på motorhuven).
Tillbaka i stan vid halv åtta och hade en halvtimmer senare parkerat bilen efter lite sista "bil-sightseeing" runt "downtown S.F.", inklusive Fisherman´s Wharf, stans största turistfälla längs hamngatan (Marina Boulevard) med utsikt mot Alcatraz Snabbt upp på hotellrummet för att dumpa degens shoppingbyte (inte så mycket som det kanske låter på alla referenser till vårt shoppande) och ut för att jaga upp lite annan mat än fika den här gången. Var lite lata (säg när vi inte är det). Mitt emot hotellet ligger en California Pizza Kitchen, som Elisabeth är väldigt förtjust i...Anders rynkar inte direkt på näsan åt dem han heller.
Njöt i det längsta av en varsin Pizza och ett glas vin innan vi med tunga steg återvände till vårt hotellrum för att blogga och gå och lägga oss så sent som möjligt (Får ju sova på planet i morgon).
Har planerat att stiga upp med tuppen i morgon för att ta en snabb frukost följt av en sista stadsvandring innan det till sist bär iväg ut till flygplatsen framåt ett-tiden. Flighten går 15:25 och med tanke på att det är utrikesflygning med den sega och tidskrävande säkerhetskontroll det innebär så är det bästa att vara där i god tid.
Det sista för den här resan. Hoppas vår resejournal varit någon till nöje. Vi ses!
Anders / Elisabeth
Var ute skapligt tidigt idag. USA har förresten nu även de gått över till vintertid. Tog en frukost på samma ställe som i går och fortsatte sedan med lite flanerande med omväxlande shopping efterhand som butikerna öppnade portarna (vissa 10 andra 11). Hedvigs, Ingeborgs och Johns beställningar är förstås viktigast och någon har ju just fyllt år som säkert förväntar sej en fin present eller två.
Efter shoppingen tog vi en sista tur till Guitar Center på vägen ut ur stan. Passade även på att vandra runt i Pacific Heights, en lika dyr som mysig stadsdel (skulle inte tveka en millisekund på ett erbjudande att bo där inte).
När vi kände oss färdiga bar det iväg i riktning norrut via Golden Gate-bron och sen vidare genom Marin county (komun), där bland andra namnkunniga person Sean Penn har sin brevlåda, på en väg som passerar ett fantastiskt naturskönt landskap med böljande gräsbevuxna kullar med dungar av bl.a. eucalyptusträd, ekar och cypresser med sikte pål Santa Rosa nära 10 mil från San Francisco.
Santa Rosa, en hyggligt stor stad (cirka 160,000 invånare) med en typisk Kalifornisk småstadskaraktär. Väldigt utbredd med få hus över tre våningar och ett litet film-pitoreskt centrum man gärna glömmer sig kvar i en lite längre stund. Vi gjorde vårt bästa att inte åka därifrån.
Vid det här laget var vi rejält fikasugna (varken mat eller dryck sedan frukosten) så flanerandet som inleddes efter att ha parkerat undan bilen fokuserade på att hitta något trevligt kaffé. Tog inte särskilt länge förrän vi hade beställt kaffe med en varsin bit blandbärs-paj. Var så trevlig stämning att vi blev kvar en rejäl stund innan vi strosade vidare.
Tanken var att vi skulle ta en "snabb" tur runt centrum och därefter köra ut till kusten för att åka tillbaka mot San Francisco kustvägen (California Highway 1)...kanske hitta något nytt fik på vägen :). Blev inte så, under rundvandringen snubblade vi över en ny (för oss) shopping mall där Elisabeth nog var tvungen att se om hon inte kunde hitta det där schampot hon planerat att men inte ännu köpa. Blev inte kvar så länge men efter en snabb (faktiskt snabb) tur i den lokala Barnes & Noble (kedja av bokaffärer som återfinns i var och varannan stad och samhälle i USA) så började det mörkna så smått. Hade felbedömt tiden lite.
Tanken hade varit att vi skulle hinna ut till kusten och tillbaka med lite marginal innan det blev svart ute men eftersom USA bytt till vintertid under föregående natt så började det mörkna redan klockan kvart över sex istället för sju som vi tänkt det. Blev att ta samma väg tillbaka som vi kom. Men allt ser ju annorlunda ut i motsatt riktning motorvägen går ju som sagt genom ett område det inte precis gör ont i ögonen att titta på. Såg t.o.m. lite hjortar vid sidan av vägen (väldigt nära, så vi var glada att vi inte landade någon av dem på motorhuven).
Tillbaka i stan vid halv åtta och hade en halvtimmer senare parkerat bilen efter lite sista "bil-sightseeing" runt "downtown S.F.", inklusive Fisherman´s Wharf, stans största turistfälla längs hamngatan (Marina Boulevard) med utsikt mot Alcatraz Snabbt upp på hotellrummet för att dumpa degens shoppingbyte (inte så mycket som det kanske låter på alla referenser till vårt shoppande) och ut för att jaga upp lite annan mat än fika den här gången. Var lite lata (säg när vi inte är det). Mitt emot hotellet ligger en California Pizza Kitchen, som Elisabeth är väldigt förtjust i...Anders rynkar inte direkt på näsan åt dem han heller.
Njöt i det längsta av en varsin Pizza och ett glas vin innan vi med tunga steg återvände till vårt hotellrum för att blogga och gå och lägga oss så sent som möjligt (Får ju sova på planet i morgon).
Har planerat att stiga upp med tuppen i morgon för att ta en snabb frukost följt av en sista stadsvandring innan det till sist bär iväg ut till flygplatsen framåt ett-tiden. Flighten går 15:25 och med tanke på att det är utrikesflygning med den sega och tidskrävande säkerhetskontroll det innebär så är det bästa att vara där i god tid.
Det sista för den här resan. Hoppas vår resejournal varit någon till nöje. Vi ses!
Anders / Elisabeth
Åter på resande fot
Lördagkväll i San Francisco och vi har varit igång sedan halv åtta i fredags morse (minus 3 timmar tidsskillnad mellan Hawaii och USAs västkust).
Efter frukosten i fredags lastade vi in packningen i bilen och för att köra upp till Kahului (Maui:s största lilla stad och plats för den flyplats från vilken vi skulle flyga tillbaka till Oahu). Tog emot men dags att börja återresan till "verkligheten". Men paradisöarna lär ju finnas kvar ett tag så det är väl bara att börja att planera för ett återbesök någon gång i framtiden.
Bilfärden till Khualui gick utmärkt om än kanske lite väl snabbt men hellre det än missöden med panik för att missa flyget. Kryssade runt lite med bilen för att känna av staden innan vi stannade till i Kahului:s nyaste shoppingmall. Ett besök på Jamba Juice för något läskande att dricka, lite fönstershopping och sedan iväg till flyget. Innan vi gick igenom säkerhetskontrollen hade vi en var sin lokalt bryggd öl (Longboard Ale) att göra slut på. Drack för säkerhets skull a´la amerikana, dvs. med alkoholen gömd i påse så vi inte skulle bli arresterade för förargelseväckande beteende eller något ditåt.
Det var samma typ av flygplan som tog oss till ön som skulle flyga oss tillbaka till Oahu. Den här gången gjorde vi en mellanlanding på grann-ön Molokai. Efter att ha landat och släppt av de passagerare som skulle hit kom den kvinnliga piloten ut för en pratstund med oss som satt kvar. Frågade lite nyfiket var var vi kom ifrån och vad vi hade gjort på semestern. Själv hade hon före sin anställning som "flygbusschaufför" varit helikopterpilot i försvaret stationerad i Tyskland och där varit en lycklig ägare till ite mindre än två olika Volvo-bilar.
Väl tillbaka på Oahu och i Honolulu så var tanken att vi skulle försöka hitta på något bättre än att sitta på flygplatsen alla sju timmar tills det var dags att borda flyget till San Francisco. Blev inte mycket av den saken. Bestämde oss för att det inte var värt kostnaden eller jäktet att lämna flygplatsen utan stannade kvar.
Flygplatsen är ganska trevligt byggd med mycket öppna gångar och hallar (öppna i form av stora fönsterlösa öppningar i väggarna för den lätta bris som ofta svalkar öarna) och har tillräckligt med matställen som serverar hamburgare, asiatisktm italienskt, pubmat, och naturligtvis även kaffe (med glass för den som är intresserad av sån´t) så man överlever. Spenderade tiden med att äta strosa, njuta av värmen (öppna fönstergluggar gör att man på sina ställen får upplevelsen av att man sitter utomhus), läsa och vips var det dags att borda planet till San Francisco. För nyfikna kan vi meddela att vi han med att besöka både Pizza Hut, Cold Stone och Starbucks.
Planet var fullt så ingen plats att breda ut sig för sovstunden mellan Honolulu och S.F.. Tacksamt nog var det gott om plats för benen på det här planet men tyvärr var jag nog lite för lättklädd för klimatet. Jag hade min nyinköpta klänning i vilken det blev skapligt kallt (trots filt) och dessutom gick mitt säte inte att luta bakåt, så det blev inte mycket sova på resan.
När vi vid halv åttatiden lokal tid landade i San Francisco var det tät dimma och temperaturen var väl så där 10 grader. Fick relativt snabbt vårt bagage och tog sedan tunnelbanan in till centrum där vi bokat hotellrum. Medpassagerare hade täckjacka och läderstövlar och skrattade lite åt oss där vi satt i flip-flop och bara ben. Som tur var hade vi fått fram var sin tröja ur resväskan men det var ganska kyligt i alla fall.
Var vid hotellet redan vid niotiden. Eftersom det inte gjorde några incheckningar före två på eftermiddagen lämnade vi in bagaget för förvaring och gick ut på stan för att äta frukost, kaffe respektive thé och kalkon.ost.avokado macka på färskbakat bröd. Sedan började shoppingen på allvar. Det var nu vi skulle handla de saker vi planerat.
Blev en tuff övning på nära fem timmar med cirka hälften av prylarna inhandlade. Avslutade med kaffe och äppelpaj på Mel's,
Efter incheckning och lite tvagning medelst tandborstning letade vi oss åter ned till tunnelbanan för att åka tillbaka till flygplatsen...nej, inte för att flyga utan för att hämta ut en bil (tog inte ut den på morgonen för att spara en dygnshyra). Allt gick snabbt och smärtfritt och vi var på gång i eget fordon redan vid halv femtiden. Bestämde oss för att åka en tur söder ut och besöka Ingeborgs gamla kvarter, dvs. Redwood City.
Först skulle vi ta en tur förbi Whole Foods och därefter Safeway, båda livsmedelsaffärer. Den första är specialicerad på ekoligiskt odlad och (om man kan säga så) producerad mat (inga gifter, färgämnen i sånt skräp man helst vill vara utan). Dessutom har man en stor avdelning med gourmetmat och färdiglagade delikatessersom kan få det att vattnas i munnen oavsett när man åt senast. För vår del blev det mest ögonfest då vi begränsade inköpet till en varsin mangojuice.
Tvärs över gata ligger Safeway, en matbutik av det mera traditionella slaget men ändå med mycket läckerheter att erbjuda. Vi letade egentligen inte efter något annat än Arm & Hammer:s ant-ipersperant som har blivit något av succé i familjen med beställning av inköp av den varan var gång någon av oss gör en USA-resa, finns helt enkelt ingen bättre anti-persperant och dessutom den minst ogiftiga av den alla baserad på vanlig natriumbikarbonat som den är (baksoda).
Efter att även tagit ut lite pengar i bankomat bestämde vi att vi skulle se om vi kunde hitta huset där Ingeborgs värdfamilj som au-pair bor. Började mörkna och amerikanska villaområden är mer än måttligt upplysta vilket gjorde det lite svårletat. Men vi kom ihåg gatunamn och Elisabeth blev efterhand ganska säker på vilket nummer huset har. -Men här måste det vara...det där är nog barnen som står utklädda och beredda att gå på bjud-eller-bus (trick or treat). -Hmm, tror du verkligen det, var inte deras hus näst sist före korsningen? Ett varv till. -Jo det måste vara dem! Åker förbi en andra gång. -Ska vi inte stanna? -Ska vi? -Ja, det kan vi väl göra? Ett varv till och tredje gången förbi stannar vi till och parkerar vid trottoarkanten. Jodå, det var dem som stod där och Shannon. Vi kunde se Zack genom köksfönstret.
Blev ett kort men skoj möte. Barnen är sig precis lika. Lia nästan helt oförändrad medan lilla Annalis naturligtvis är påtagligt större nu som tre istället för två år då vi sågs förra sommaren (2008). Vi aböjde en inbjudan med ursäkt att vi var trötta och behövde åka tillbaka till hotellet och få lite sömn efter ett och ett halvt dygn på resande fot. Dessutom var gänget på väg ut för att göra Halloween-tur i grannskapet.
Åkte och tog en snabb hamburgare och därefter raka spåret tillbaka till hotellet inne i San Francisco, dryga 4 mil norr om Redwood City. I morgon ska vi efter en tur till Guitar Center åka ut på landet.
(John, kan du skicka länkarna på kläderna på A&F du var intresserad av? Kommer inte åt dem från Elisabeths dator. Skype chattar ligger lagrade lokalt på den dator där man var inloggad under en chat-session.)
Efter frukosten i fredags lastade vi in packningen i bilen och för att köra upp till Kahului (Maui:s största lilla stad och plats för den flyplats från vilken vi skulle flyga tillbaka till Oahu). Tog emot men dags att börja återresan till "verkligheten". Men paradisöarna lär ju finnas kvar ett tag så det är väl bara att börja att planera för ett återbesök någon gång i framtiden.
Bilfärden till Khualui gick utmärkt om än kanske lite väl snabbt men hellre det än missöden med panik för att missa flyget. Kryssade runt lite med bilen för att känna av staden innan vi stannade till i Kahului:s nyaste shoppingmall. Ett besök på Jamba Juice för något läskande att dricka, lite fönstershopping och sedan iväg till flyget. Innan vi gick igenom säkerhetskontrollen hade vi en var sin lokalt bryggd öl (Longboard Ale) att göra slut på. Drack för säkerhets skull a´la amerikana, dvs. med alkoholen gömd i påse så vi inte skulle bli arresterade för förargelseväckande beteende eller något ditåt.
Det var samma typ av flygplan som tog oss till ön som skulle flyga oss tillbaka till Oahu. Den här gången gjorde vi en mellanlanding på grann-ön Molokai. Efter att ha landat och släppt av de passagerare som skulle hit kom den kvinnliga piloten ut för en pratstund med oss som satt kvar. Frågade lite nyfiket var var vi kom ifrån och vad vi hade gjort på semestern. Själv hade hon före sin anställning som "flygbusschaufför" varit helikopterpilot i försvaret stationerad i Tyskland och där varit en lycklig ägare till ite mindre än två olika Volvo-bilar.
Väl tillbaka på Oahu och i Honolulu så var tanken att vi skulle försöka hitta på något bättre än att sitta på flygplatsen alla sju timmar tills det var dags att borda flyget till San Francisco. Blev inte mycket av den saken. Bestämde oss för att det inte var värt kostnaden eller jäktet att lämna flygplatsen utan stannade kvar.
Flygplatsen är ganska trevligt byggd med mycket öppna gångar och hallar (öppna i form av stora fönsterlösa öppningar i väggarna för den lätta bris som ofta svalkar öarna) och har tillräckligt med matställen som serverar hamburgare, asiatisktm italienskt, pubmat, och naturligtvis även kaffe (med glass för den som är intresserad av sån´t) så man överlever. Spenderade tiden med att äta strosa, njuta av värmen (öppna fönstergluggar gör att man på sina ställen får upplevelsen av att man sitter utomhus), läsa och vips var det dags att borda planet till San Francisco. För nyfikna kan vi meddela att vi han med att besöka både Pizza Hut, Cold Stone och Starbucks.
Planet var fullt så ingen plats att breda ut sig för sovstunden mellan Honolulu och S.F.. Tacksamt nog var det gott om plats för benen på det här planet men tyvärr var jag nog lite för lättklädd för klimatet. Jag hade min nyinköpta klänning i vilken det blev skapligt kallt (trots filt) och dessutom gick mitt säte inte att luta bakåt, så det blev inte mycket sova på resan.
När vi vid halv åttatiden lokal tid landade i San Francisco var det tät dimma och temperaturen var väl så där 10 grader. Fick relativt snabbt vårt bagage och tog sedan tunnelbanan in till centrum där vi bokat hotellrum. Medpassagerare hade täckjacka och läderstövlar och skrattade lite åt oss där vi satt i flip-flop och bara ben. Som tur var hade vi fått fram var sin tröja ur resväskan men det var ganska kyligt i alla fall.
Var vid hotellet redan vid niotiden. Eftersom det inte gjorde några incheckningar före två på eftermiddagen lämnade vi in bagaget för förvaring och gick ut på stan för att äta frukost, kaffe respektive thé och kalkon.ost.avokado macka på färskbakat bröd. Sedan började shoppingen på allvar. Det var nu vi skulle handla de saker vi planerat.
Blev en tuff övning på nära fem timmar med cirka hälften av prylarna inhandlade. Avslutade med kaffe och äppelpaj på Mel's,
Efter incheckning och lite tvagning medelst tandborstning letade vi oss åter ned till tunnelbanan för att åka tillbaka till flygplatsen...nej, inte för att flyga utan för att hämta ut en bil (tog inte ut den på morgonen för att spara en dygnshyra). Allt gick snabbt och smärtfritt och vi var på gång i eget fordon redan vid halv femtiden. Bestämde oss för att åka en tur söder ut och besöka Ingeborgs gamla kvarter, dvs. Redwood City.
Först skulle vi ta en tur förbi Whole Foods och därefter Safeway, båda livsmedelsaffärer. Den första är specialicerad på ekoligiskt odlad och (om man kan säga så) producerad mat (inga gifter, färgämnen i sånt skräp man helst vill vara utan). Dessutom har man en stor avdelning med gourmetmat och färdiglagade delikatessersom kan få det att vattnas i munnen oavsett när man åt senast. För vår del blev det mest ögonfest då vi begränsade inköpet till en varsin mangojuice.
Tvärs över gata ligger Safeway, en matbutik av det mera traditionella slaget men ändå med mycket läckerheter att erbjuda. Vi letade egentligen inte efter något annat än Arm & Hammer:s ant-ipersperant som har blivit något av succé i familjen med beställning av inköp av den varan var gång någon av oss gör en USA-resa, finns helt enkelt ingen bättre anti-persperant och dessutom den minst ogiftiga av den alla baserad på vanlig natriumbikarbonat som den är (baksoda).
Efter att även tagit ut lite pengar i bankomat bestämde vi att vi skulle se om vi kunde hitta huset där Ingeborgs värdfamilj som au-pair bor. Började mörkna och amerikanska villaområden är mer än måttligt upplysta vilket gjorde det lite svårletat. Men vi kom ihåg gatunamn och Elisabeth blev efterhand ganska säker på vilket nummer huset har. -Men här måste det vara...det där är nog barnen som står utklädda och beredda att gå på bjud-eller-bus (trick or treat). -Hmm, tror du verkligen det, var inte deras hus näst sist före korsningen? Ett varv till. -Jo det måste vara dem! Åker förbi en andra gång. -Ska vi inte stanna? -Ska vi? -Ja, det kan vi väl göra? Ett varv till och tredje gången förbi stannar vi till och parkerar vid trottoarkanten. Jodå, det var dem som stod där och Shannon. Vi kunde se Zack genom köksfönstret.
Blev ett kort men skoj möte. Barnen är sig precis lika. Lia nästan helt oförändrad medan lilla Annalis naturligtvis är påtagligt större nu som tre istället för två år då vi sågs förra sommaren (2008). Vi aböjde en inbjudan med ursäkt att vi var trötta och behövde åka tillbaka till hotellet och få lite sömn efter ett och ett halvt dygn på resande fot. Dessutom var gänget på väg ut för att göra Halloween-tur i grannskapet.
Åkte och tog en snabb hamburgare och därefter raka spåret tillbaka till hotellet inne i San Francisco, dryga 4 mil norr om Redwood City. I morgon ska vi efter en tur till Guitar Center åka ut på landet.
(John, kan du skicka länkarna på kläderna på A&F du var intresserad av? Kommer inte åt dem från Elisabeths dator. Skype chattar ligger lagrade lokalt på den dator där man var inloggad under en chat-session.)
