modoff

Lördagkväll i San Francisco och vi har varit igång sedan halv åtta i fredags morse (minus 3 timmar tidsskillnad mellan Hawaii och USAs västkust).



Efter frukosten i fredags lastade vi in packningen i bilen och för att köra upp till Kahului (Maui:s största lilla stad och plats för den flyplats från vilken vi skulle flyga tillbaka till Oahu). Tog emot men dags att börja återresan till "verkligheten". Men paradisöarna lär ju finnas kvar ett tag så det är väl bara att börja att planera för ett återbesök någon gång i framtiden.

Bilfärden till Khualui gick utmärkt om än kanske lite väl snabbt men hellre det än missöden med panik för att missa flyget. Kryssade runt lite med bilen för att känna av staden innan vi stannade till i Kahului:s nyaste shoppingmall. Ett besök på Jamba Juice för något läskande att dricka, lite fönstershopping och sedan iväg till flyget. Innan vi gick igenom säkerhetskontrollen hade vi en var sin lokalt bryggd öl (Longboard Ale) att göra slut på. Drack för säkerhets skull a´la amerikana, dvs. med alkoholen gömd i påse så vi inte skulle bli arresterade för förargelseväckande beteende eller något ditåt.



Det var samma typ av flygplan som tog oss till ön som skulle flyga oss tillbaka till Oahu. Den här gången gjorde vi en mellanlanding på grann-ön Molokai. Efter att ha landat och släppt av de passagerare som skulle hit kom den kvinnliga piloten ut för en pratstund med oss som satt kvar. Frågade lite nyfiket var var vi kom ifrån och vad vi hade gjort på semestern. Själv hade hon före sin anställning som "flygbusschaufför" varit helikopterpilot i försvaret stationerad i Tyskland och där varit en lycklig ägare till ite mindre än två olika Volvo-bilar.

Väl tillbaka på Oahu och i Honolulu så var tanken att vi skulle försöka hitta på något bättre än att sitta på flygplatsen alla sju timmar tills det var dags att borda flyget till San Francisco. Blev inte mycket av den saken. Bestämde oss för att det inte var värt kostnaden eller jäktet att lämna flygplatsen utan stannade kvar.



Flygplatsen är ganska trevligt byggd med mycket öppna gångar och hallar (öppna i form av stora fönsterlösa öppningar i väggarna för den lätta bris som ofta svalkar öarna) och har tillräckligt med matställen som serverar hamburgare, asiatisktm italienskt, pubmat, och naturligtvis även kaffe (med glass för den som är intresserad av sån´t) så man överlever. Spenderade tiden med att äta strosa, njuta av värmen (öppna fönstergluggar gör att man på sina ställen får upplevelsen av att man sitter utomhus), läsa och vips var det dags att borda planet till San Francisco. För nyfikna kan vi meddela att vi han med att besöka både Pizza Hut, Cold Stone och Starbucks.



Planet var fullt så ingen plats att breda ut sig för sovstunden mellan Honolulu och S.F.. Tacksamt nog var det gott om plats för benen på det här planet men tyvärr var jag nog lite för lättklädd för klimatet. Jag hade min nyinköpta klänning i vilken det blev skapligt kallt (trots filt) och dessutom gick mitt säte inte att luta bakåt, så det blev inte mycket sova på resan.



När vi vid halv åttatiden lokal tid landade i San Francisco var det tät dimma och temperaturen var väl så där 10 grader. Fick relativt snabbt vårt bagage och tog sedan tunnelbanan in till centrum där vi bokat hotellrum. Medpassagerare hade täckjacka och läderstövlar och skrattade lite åt oss där vi satt i flip-flop och bara ben. Som tur var hade vi fått fram var sin tröja ur resväskan men det var ganska kyligt i alla fall.



Var vid hotellet redan vid niotiden. Eftersom det inte gjorde några incheckningar före två på eftermiddagen lämnade vi in bagaget för förvaring och gick ut på stan för att äta frukost, kaffe respektive thé och kalkon.ost.avokado macka på färskbakat bröd. Sedan började shoppingen på allvar. Det var nu vi skulle handla de saker vi planerat.

Blev en tuff övning på nära fem timmar med cirka hälften av prylarna inhandlade. Avslutade med kaffe och äppelpaj på Mel's,

Efter incheckning och lite tvagning medelst tandborstning letade vi oss åter ned till tunnelbanan för att åka tillbaka till flygplatsen...nej, inte för att flyga utan för att hämta ut en bil (tog inte ut den på morgonen för att spara en dygnshyra). Allt gick snabbt och smärtfritt och vi var på gång i eget fordon redan vid halv femtiden. Bestämde oss för att åka en tur söder ut och besöka Ingeborgs gamla kvarter, dvs. Redwood City.

Först skulle vi ta en tur förbi Whole Foods och därefter Safeway, båda livsmedelsaffärer. Den första är specialicerad på ekoligiskt odlad och (om man kan säga så) producerad mat (inga gifter, färgämnen i sånt skräp man helst vill vara utan). Dessutom har man en stor avdelning med gourmetmat och färdiglagade delikatessersom kan få det att vattnas i munnen oavsett när man åt senast. För vår del blev det mest ögonfest då vi begränsade inköpet till en varsin mangojuice.



Tvärs över gata ligger Safeway, en matbutik av det mera traditionella slaget men ändå med mycket läckerheter att erbjuda. Vi letade egentligen inte efter något annat än Arm & Hammer:s ant-ipersperant som har blivit något av succé i familjen med beställning av inköp av den varan var gång någon av oss gör en USA-resa, finns helt enkelt ingen bättre anti-persperant och dessutom den minst ogiftiga av den alla baserad på vanlig natriumbikarbonat som den är (baksoda).

Efter att även tagit ut lite pengar i bankomat bestämde vi att vi skulle se om vi kunde hitta huset där Ingeborgs värdfamilj som au-pair bor. Började mörkna och amerikanska villaområden är mer än måttligt upplysta vilket gjorde det lite svårletat. Men vi kom ihåg gatunamn och Elisabeth blev efterhand ganska säker på vilket nummer huset har. -Men här måste det vara...det där är nog barnen som står utklädda och beredda att gå på bjud-eller-bus (trick or treat). -Hmm, tror du verkligen det, var inte deras hus näst sist före korsningen? Ett varv till. -Jo det måste vara dem! Åker förbi en andra gång. -Ska vi inte stanna? -Ska vi? -Ja, det kan vi väl göra? Ett varv till och tredje gången förbi stannar vi till och parkerar vid trottoarkanten. Jodå, det var dem som stod där och Shannon. Vi kunde se Zack genom köksfönstret.

Blev ett kort men skoj möte. Barnen är sig precis lika. Lia nästan helt oförändrad medan lilla Annalis naturligtvis är påtagligt större nu som tre istället för två år då vi sågs förra sommaren (2008). Vi aböjde en inbjudan med ursäkt att vi var trötta och behövde åka tillbaka till hotellet och få lite sömn efter ett och ett halvt dygn på resande fot. Dessutom var gänget på väg ut för att göra Halloween-tur i grannskapet.

Åkte och tog en snabb hamburgare och därefter raka spåret tillbaka till hotellet inne i San Francisco, dryga 4 mil norr om Redwood City. I morgon ska vi efter en tur till Guitar Center åka ut på landet.

(John, kan du skicka länkarna på kläderna på A&F du var intresserad av? Kommer inte åt dem från Elisabeths dator. Skype chattar ligger lagrade lokalt på den dator där man var inloggad under en chat-session.)