modoff

Vägen till Hana är nu avklarad. Efter frukost idag så gjorde vi resan alla måste göra som besöker Maui i alla fall om man tror på vad som står i resebroschyrerna. Själva vägen börjar vid Kahului där vi landade i fredags så först åkte vi dit. Sen bar det iväg österut. Det var verkligen en fantastisk resa om man gillar fina utsikter, hårnålskurvor och små vattenfall och det gör man ju, eller hur?!! Nästan 10 mil där högsta hastighet var 50 km/timma. Väldigt smalt var det också med frekventa en-filiga 50 meters avsnitt. Vägen till Hana fortsätter i teorin runt hela den östra delen av Maui men kräver bitvis fyrhjulsdrift för att ta sig fram, så väl framme i Hana (cirka 700 invånare) var det bara att vända och ta samma väg tillbaka.



Vi stannade till vid en strand för att äta vår medhavda matsäck bestående av var sin banan. Det var en häftig strand med röd sand och svarta lavastenar. Precis utanför låg en lite ö eller kanske snarare en jättestor sten med några palmer växande på toppen. En hel del stora fåglar svävade ovanför vilket gjorde att ön gav en lite kusligt intryck.



Lite längre bort på samma strand övergick den röda sanden och lavastenarna i vanlig sand. Stranden var avstängd i den bortre änden och vi var nyfikna på varför. Visade sig att det var ett område som gärna besöktes av Karibiska Munksälar som bara finns i vattnen runt Hawaii. 2008 fanns den bara 1200 individer så därav anledningen till att de vaktas så noga. För tillfället solbadade en hona med unge i bortre hörnet av stranden. Lånade en kikare av en tjej som som vaktade så ingen gick in och störde. Hon tipsade om en stig för att klättra upp så att man hamnade straxt ovanför sälarna så vi kunde se dem lite bättre. Helt fantastiskt!!



Vi fortsatte vår återresa och bestämde oss för att äta mat på Mamas Fish House (Mammas Fiskebod). En restaurang vi blivit rekommenderade av de två damerna vi träffade i hissen på hotellet i Waikiki. Ligger direkt efter en strand som är världsberömd för att vara ett eldorado för vindsurfing. Var en hel del vindsurfare ute där. Vilken hastighet de fick upp.!! Verkade helt livsfarligt!!

Restaurangen var trevlig om än lite väl exklusiv för vår del. Man körde fram till entrén med bilen och sen hoppade man ut och andra fick parkera bilen åt oss. Vi gled ner mot entrén där det var det tjusigt värre med fina tropiska blommor och annan grannlåt. Tur att vi var så tidiga så vi fick ett bord för trots att den var stor så strömmade det in folk hela tiden när vi var där.

Huset hade en något märklig konstruktion. En stålskelett som på något sätt hade fått ett bastliknande tak. Väggarna bestod av fönsterramar och lite sammanflätade grenar och skrot. Eftersom den var belägen på stranden så var det förstås öppet ut mot havet och fläktade sådär lagom i de nära 30-graderna.



Vi åt grillad tonfisk med potatismos gjort på sötpotatis och en god sås med champinjoner bl a. några sparris var också utplacerade på tallriken. Det var gott och vi blev mätta. Huset bjöd på färskbakat bröd och ett smakprov av en fantastiskt god redd buljong på pilgrimsmusslor och saffran. På Hawaiianska heter tonfisk ahi, bara så ni vet.

När vi käkat klart gick vi ut på stranden och insöp omgivningarna. Mellan strand och hav låg en naturlig lavapol. Men det började bli mörk nu fast klockan bara var 6 på kvällen så vi dröjde inte särskilt länge utan gick upp til parkeringen för att få bilen framkörd. Stod parkerad inte längre än 25 meter från oss så man kan tycka att vi skulle kunnat hämtat fram den själva men något med försäkringsansvar gjorde den saken omöjlig. Tror snarare att det handlade om att bevaka den dricks man förväntas ge i utbyte mot bilen när den är framkörd.

Konstigt vad man blir trött när det blir mörkt men det är väl bästa att vänja sej för vi inser ju vad som väntar oss när vi kommer hem. Fick bilen framkörd och vände näsorna "hemåt". Väl hemma käkade vi dessert bestående av kaffeglass. Det är mmm... så gott.

I morgon ska vi nog åka söder ut för att se om vi kan hitta några sköldpaddor igen. De är ju så häftiga!