modoff

Inte så mycket nytt att komma med idag (ännu en latdag i Paradiset). Kom oss iväg lite tidigare för att leta upp något nytt kombinerat bad och dykställe på nordöstra delen av Maui. Det innebär en vänstersväng upp på landsväg nummer 30 när man lämnar Lahaina (istället för högersväng som när man vill åka till Kahului för att komma till flygplatsen eller den beach där vi spanade på sköldpaddor igår).

Åkte så långt det gick innan vi vände för att välja ut en plats av de vi sett på vägen. Går att fortsätta tills man även den vägen till sist hamnar i Kahului. Men av någon anledning vi inte lyckats lista ut ännu är en del av sträckan bortom den plats där vi vände endast tillåten för lokalbefolkningen, försäkringen på hyrbilen är ogiltig om man råkar ut för något i det området.

Valde att stanna vid Honolua Bay. Bra val, inte för att sola men för snorkling. Stranden är beströdd med en blandning av lavastenar (ganska vassa) och vanlig havspolerad gråsten. Samma sak med första delen av havsbotten. Stranden utgör avslutningen på en för tillfället uttorkad flodfåra omgiven av höga berg beklädda med en tät djungelliknande vegetation. Just där vi parkerade (enda alternativet) dominerade en trädart som bär någon form av blåbärsliknande frukt stor som ett körsbär som pepprat bilen under tiden vi var vid stranden så vindrutan var alldeles  blåröd.



Redan ett trettiootal personer på plats som alla var där i samma syfte som oss, dvs. för att snorkla. Efter att delen närmast stranden väckt en viss tveksamhet. Som vilken stenbotten som helst i en svensk sjö, troligtvis p.g.a. flodutloppet som gör vattnet lite sötare i den delen av bukten. Behövde bara simma ett tjugotal meter ut för att bottenlandskapet övergick från algbeklädd sten till korall. Ytterligare lite längre ut eller snarare bort då vi följde kustlinjen kanske högst hundra meter ut från stranden övergick det tidigare  lite småbuckliga landskapet i rena Grand Canyon. Kanske inte riktigt men väldigt kuperat med djupa dalgångar där både den ena och den andra märkliga "varelsen" säkert gömde sig. Vi höll oss mest till ytan.



Själv såg jag bara en vag skugga av någon sköldpadda den här gången men Elisabeth hade studerat den på nära håll en lång stund när hon försökte fånga min uppmärksamhet på den. Men gissa om vi såg en massa annat liv på revet. Fiskar i alla storlekar och färger i en miljö i ständig förändring. Firren på bilden hater Humuhumunukunukuapua'a eller Huma om man vill förenkla, Hawaiis delstatsfisk.

Förutom att revet i sig nog är det mest bildsköna av dem vi sett hitintills så är en  fördel att det inte inhyser så många  sjöborrar (de där runda nåldynorna man inte vill sätta en for i). Bukten lär även vara välbesökt av delfiner men dessvärre inte idag. Vi var i vilket fall nöjda med att ha valt att stanna just här.

En liten märklig egenskap med området närmast bukten är att det är tomtmark för en familj som bl.a. håller sig med höns och tuppar så skogen innanför stranden är full av galande tuppar som jag kan påstå gav ett litet overkligt intryck innan vi kom fram till stranden och kunde konstatera var de kom ifrån.

Efter stranden var det fikadags och vi lyckades leta upp ett litet ställe som erbjöd färskbryggt Ka'anapali Peaberry-kaffe. Otroligt mustigt (och perfekt till lite mjuk banankaka).

Efter att ha tankat och tvättat av vindrutan åkte vi för att ta en titt på den lokala "mallen" [mål] (shoppingcenter av typen Ikano och Linden...fast större förstås). Blev inget shoppande. Mest samma butiker vi redan sett i ett flertal varianter med badkläder, T-shirts, surbrädor och annan vattenutrustningen, lokalt "konsthantverk" (krams i mina ögon), juvelerare och alla typer av snabbmatställen. Blev en Frappucino (kall kaffedryck) på Starbucks innan vi till sist gick till Safeways för att fylla på förrådet av bagels, juice och frukt.

Jah, det var dagen före dagen före dagen före dagen det är dags att lämna Maui och Hawaii-öarna. Har gått fort, alldeles för fort. Funderar på om vi inte ändå ska stanna till efter Elisabeth fyllt sina femtio. Är ju inte så långt kvar. Kanskw vi kan ta jobba med att plocka ananas, kaffe eller något. Säg den njutning som varar i evighet. Är väl bara att bita ihop och återvända till vardagen med er andra. Jodå, vi är helt medvetna om att vi är mer än privilegierade, mer än medvetna ;)